Nu tror jag att ekvationen är löst. Först Tidlösans blad, sen tar ett buskage av stjärnflocka över som jag klipper ner i slutet av augusti. I alla fall har jag flyttat en brödback full av dessa raringar. Det var i sista minuten för två dagar senare började de slå ut.
De blommar lika glatt utan att stå i jorden så jag brukar gräva upp ett gäng att leka med. Lägga några där, nägra här, nån går av och får hamna i en vas...
Tidlösan ser ju ut som en krokus men är faktiskt en knölväxt. Tillhör familjen Colchicaceae med ca 230 arter. Kommer ursprungligen från Syd- och Centraleuropa. I Sverige finns ca 10 sorter på marknaden, olika lila nyanser, rosa, vita och dubbla näckrosliknande. Har haft otur med de sistnämna som verkar ha gått hädan under vintern. Alla har inte kommit upp ännu så hoppet kanske inte är ute. Ska fota dem efter hand.
Under tiden bjuder jag på en gammal namnlös sort som jag ärvt av min mor.
Bladen på våren i frodig matta.
Inklämda mellan kärleksörten och pärleternellen. Hmm... naken junfru, kärlek, pärlor... Det blev visst en liten romantisk hörna på Solsidan.
Tidlösa, varigerad drakmynta och överblommad stäppsalvia.
Ett gäng virvlande tjejer i glasburk.
Här ser man hur långa stjälkarna är. De gillar nämligen att stå djupt, sådär 20 cm är lagom, hummusrikt och väldränerat om de får önska annars nöjer de sig med väldränerat.
Ha det så gott och tack för alla trevliga kommentarer jag får. Ni är så härliga och goa.
Kram