Ha det så gott
ODLING - TRÄDGÅRD - VÄXTHUS - HÖNS - HÅLLBART LIV
onsdag 4 februari 2015
söndag 1 februari 2015
Kulturnatt
Nej, det betyder inte att kulturen är död, utan precis tvärt om, att lördagsnatten i Växjö sjöd av liv och rörelser på 75 adresser. Ett jättemingel på stan där en ny spännande upplevelse dolde sig bakom var och varannan dörr, i källare och på vindar. Eller vad sägs om Opera sing along, Sju sorters berättelser till kaffet, svarvade rödbetor hos Hemslöjden, en påbörjad by av återvunnet material, mathistorisk vandring, föreläsningar, fotoutställningar, öppna gallerier och ateljér, dans, konserter, föreningsliv och organsitioner som visade upp sig. Dessutom var det mesta alldeles gratis.
Det finns ingen möjlighet att hinna med allt man vill se en sån här natt även om man bara plockar russinen ur kakan.
Ett av mina russin var Söders blommor som deltog för första gången och dessutom som enda blomsterhandlare. Hallå! Var fanns ni andra? Blomsterbinderi och arrangemang är ju verkligen både kultur och en konstart med gamla traditioner.
Jag hade velat komma tillbaka när alla andra gått hem. Minglat lite till med fröken Flora i galaklänning, njutit av blomstersupén med Princesstårta till kaffet eller om jag hade tagit en cup cake... hmmm svårt att välja. Upptäckt alla detaljer som ögat inte hann ta till sig vid första besöket och rundat av framåt småtimmarna med stekt ägg direkt från pannan och en kopp te under blomsterlampa.
Det finns ingen möjlighet att hinna med allt man vill se en sån här natt även om man bara plockar russinen ur kakan.
Ett av mina russin var Söders blommor som deltog för första gången och dessutom som enda blomsterhandlare. Hallå! Var fanns ni andra? Blomsterbinderi och arrangemang är ju verkligen både kultur och en konstart med gamla traditioner.
Jag hade velat komma tillbaka när alla andra gått hem. Minglat lite till med fröken Flora i galaklänning, njutit av blomstersupén med Princesstårta till kaffet eller om jag hade tagit en cup cake... hmmm svårt att välja. Upptäckt alla detaljer som ögat inte hann ta till sig vid första besöket och rundat av framåt småtimmarna med stekt ägg direkt från pannan och en kopp te under blomsterlampa.
Allt gott
onsdag 28 januari 2015
Maja
På väg ut efter posten möter jag Maja. Med bestämda steg skyndar hon från hönshuset över parkeringen mot huset alldeles ensam.
Normalt sett så har hon uppvaktningen med sig, som för några dagar sedan innan snön kom.
Nuppe går hack i häl. Han är alfatupp, den som bestämmer, den som befruktar alla ägg och håller ordning på flocken. Just nu ruvar både Astrid och Petra så då är det bara Maja att pyssla om. Nuppe visar upp gobitar han hittar. Maja inspekterar, godkänner, ibland stoppar i sig nåt frö eller extra fint grässtrå. Höns betar mycket gräs och det är klorofyllet som färgar gulan gul. Petter som är andretupp född i fjol, håller sig på behörigt avstånd alltid beredd att rycka in om Nuppe för ett ögonblick skulle tappa uppmärksamheten. Väljer ofta en högre utsiktspunkt. Hans uppgift är nämligen att spana efter inkräktare, hålla uppsikt mot skyn, varna ifall duvhökens skugga närmar sig.
Ofta blir det bråk när man har flera tuppar, men silkeshönstuppar klarar rätt bra att hålla sams antagligen beroende på att de hittar en arbetsfördelning. Det skiljer dock mycket mellan olika raser. Jag tycker det är bra om de kommer överens, bra att ha en extra tupp om något skulle hända, som att en mård tar sig in i hönshuset eller räven slinker fram bakom husknuten. Det händer inte ofta, men kan aldrig uteslutas.
Idag är dock Maja alldeles ensam för ovanlighetens skull. Bangar kavaljererna för lite snö?
Vad rör sig i det lilla huvudet? Har det uppstått en konflikt i hönshuet, dålig stämning? Nä, i så fall hade det nog hörts. När höns gör upp, är det högljutt och irriterat, men tjuvnyp i det tysta förekommer i och för sig också.
Om det åtminstone varit vackert väder och solstrålar vid husknuten lockat, nej inte ens det.
Uppför gången till entrén bär det som om hon fått nog och tänkt flytta in till oss. Passerar mig utan att vika en tum, tittar inte åt mig, nickar inte ens igenkännande. Nåt bestämt har hon i sinnet. Allt annat verkar kvitta. Fortsätter in bland hasselörten. Letar och sprätter bland fjolårets strutbräkenblad och torra löv som smält fram nära äppelträdets stam. Det verkar som om hon hittar nåt att smaska på då och då. Om det är en frusen larv under nån barkflik eller ett gömt frö som nån fågel glömt kan jag inte se.
Är det månde så att ett plötsligt godsisug har uppstått. Det känner man ju till hur det kan vara när kroppen bara skriker efter choklad.
Efter en timme eller så är hon nöjd och ger sig med lika raska steg tillbaka till hönshuset. Dags att lägga dagens ägg.
Normalt sett så har hon uppvaktningen med sig, som för några dagar sedan innan snön kom.
Nuppe går hack i häl. Han är alfatupp, den som bestämmer, den som befruktar alla ägg och håller ordning på flocken. Just nu ruvar både Astrid och Petra så då är det bara Maja att pyssla om. Nuppe visar upp gobitar han hittar. Maja inspekterar, godkänner, ibland stoppar i sig nåt frö eller extra fint grässtrå. Höns betar mycket gräs och det är klorofyllet som färgar gulan gul. Petter som är andretupp född i fjol, håller sig på behörigt avstånd alltid beredd att rycka in om Nuppe för ett ögonblick skulle tappa uppmärksamheten. Väljer ofta en högre utsiktspunkt. Hans uppgift är nämligen att spana efter inkräktare, hålla uppsikt mot skyn, varna ifall duvhökens skugga närmar sig.
Ofta blir det bråk när man har flera tuppar, men silkeshönstuppar klarar rätt bra att hålla sams antagligen beroende på att de hittar en arbetsfördelning. Det skiljer dock mycket mellan olika raser. Jag tycker det är bra om de kommer överens, bra att ha en extra tupp om något skulle hända, som att en mård tar sig in i hönshuset eller räven slinker fram bakom husknuten. Det händer inte ofta, men kan aldrig uteslutas.
Idag är dock Maja alldeles ensam för ovanlighetens skull. Bangar kavaljererna för lite snö?
Vad rör sig i det lilla huvudet? Har det uppstått en konflikt i hönshuet, dålig stämning? Nä, i så fall hade det nog hörts. När höns gör upp, är det högljutt och irriterat, men tjuvnyp i det tysta förekommer i och för sig också.
Om det åtminstone varit vackert väder och solstrålar vid husknuten lockat, nej inte ens det.
Uppför gången till entrén bär det som om hon fått nog och tänkt flytta in till oss. Passerar mig utan att vika en tum, tittar inte åt mig, nickar inte ens igenkännande. Nåt bestämt har hon i sinnet. Allt annat verkar kvitta. Fortsätter in bland hasselörten. Letar och sprätter bland fjolårets strutbräkenblad och torra löv som smält fram nära äppelträdets stam. Det verkar som om hon hittar nåt att smaska på då och då. Om det är en frusen larv under nån barkflik eller ett gömt frö som nån fågel glömt kan jag inte se.
Är det månde så att ett plötsligt godsisug har uppstått. Det känner man ju till hur det kan vara när kroppen bara skriker efter choklad.
Efter en timme eller så är hon nöjd och ger sig med lika raska steg tillbaka till hönshuset. Dags att lägga dagens ägg.
Allt gott
söndag 25 januari 2015
Höstens sticklingar
I höstas testade jag att ta sticklingar från tomater, hängpelargon, snötörel och ageratum.
De flesta verkar ha klarat vintern i garaget skapligt med lysrörsbelysning och 10-15° varmt. I början fick de lite hjälp att hålla fukten genom att stå i perforerade plastpåsar. Jag har nämligen lätt för att glömma att vattna, särskilt krukor jag inte springer förbi varje dag. Hängpelargonerna i krukan till vänster har dock inte växt ett dugg.
Tomaten Wilma, ett impulsinköp på Nordiska trädgårdsmässan, gav hela sommaren och hade säkert fortsatt till jul om hon inte så småningom blivit lite spretig och oregerlig i köksfönstret. Hade behövt mer ljus än vad österläget kunde erbjuda. En mycket god körsbärstomat, röd med sen blomning, buskigt växtsätt, höjd ca 50 cm. Inget man har utomhus men utmärkt på fönsterbrädan.
Nu har Wilma börjat blomma igen och får komma in i värmen med extrabeslysning och pollineras varje dag med hittefjäder. En omplantering till större krukor behövs också inom det snaraste.
Att ta sticklingar är ett lysande sätt att föröka F1 hybrider eller att starta en sen tomatsort tidigt.
F1 hybrid är en planta med två utvalda föräldrar som pollinerats för att få fram bestämda, särskilt önskvärda egenskaper. För att få fram samma egenskaper igen behöver man båda föräldrarna eller så tar man en stickling. Väljer man att ta frö från F1 hybrid får man stor variation av egenskaper och vad det gäller tomater riskerar man till exempel att tappa smaken. Detta märks ju i så fall inte förrän långt fram på sommaren och då har man hunnit lägga mycket kärlek och möda på en planta som man kanske blir djupt besviken på. Den har ju dessutom upptagit plats för nån roligare.
På fröpåsar brukar det stå F1 efter sortnamnet om det är en hybrid. Köper man färdiga plantor så är det svårare att veta.
Ageratum hade också börjat blomma, men större plantor än så här vill jag allt ha, så de blev nerklippta.
Nu kan man ju säga att jag plockat vårens första bukett också, om än så liten.
Ha det fint
De flesta verkar ha klarat vintern i garaget skapligt med lysrörsbelysning och 10-15° varmt. I början fick de lite hjälp att hålla fukten genom att stå i perforerade plastpåsar. Jag har nämligen lätt för att glömma att vattna, särskilt krukor jag inte springer förbi varje dag. Hängpelargonerna i krukan till vänster har dock inte växt ett dugg.
Tomaten Wilma, ett impulsinköp på Nordiska trädgårdsmässan, gav hela sommaren och hade säkert fortsatt till jul om hon inte så småningom blivit lite spretig och oregerlig i köksfönstret. Hade behövt mer ljus än vad österläget kunde erbjuda. En mycket god körsbärstomat, röd med sen blomning, buskigt växtsätt, höjd ca 50 cm. Inget man har utomhus men utmärkt på fönsterbrädan.
Nu har Wilma börjat blomma igen och får komma in i värmen med extrabeslysning och pollineras varje dag med hittefjäder. En omplantering till större krukor behövs också inom det snaraste.
Att ta sticklingar är ett lysande sätt att föröka F1 hybrider eller att starta en sen tomatsort tidigt.
F1 hybrid är en planta med två utvalda föräldrar som pollinerats för att få fram bestämda, särskilt önskvärda egenskaper. För att få fram samma egenskaper igen behöver man båda föräldrarna eller så tar man en stickling. Väljer man att ta frö från F1 hybrid får man stor variation av egenskaper och vad det gäller tomater riskerar man till exempel att tappa smaken. Detta märks ju i så fall inte förrän långt fram på sommaren och då har man hunnit lägga mycket kärlek och möda på en planta som man kanske blir djupt besviken på. Den har ju dessutom upptagit plats för nån roligare.
På fröpåsar brukar det stå F1 efter sortnamnet om det är en hybrid. Köper man färdiga plantor så är det svårare att veta.
Ageratum hade också börjat blomma, men större plantor än så här vill jag allt ha, så de blev nerklippta.
Nu kan man ju säga att jag plockat vårens första bukett också, om än så liten.
Ha det fint
torsdag 22 januari 2015
Spännande spår
Idag kom Mannen hem och trodde att han sett vargspår i skogen. Oj, så spännande! Jag fick på mig termokläderna i flygande fläng fast jag borde suttit vid skrivbordet och jobbat. Vi mötte upp vid platsen tillsammans med länsstyrelsens spårare. Höll tummarna för att det skulle vara lodjursspår för det tycker jag är ännu mer spännande, men en varg passerade i förra veckan så det kunde naturligtvis vara vilket som.
Spåren var stora ca 10 cm långa och ganska runda, man kunde se kloavtrycken. Den ena tån var något längre fram än den andra och då är det ett lodjur. Men man får verkligen titta noga.
Spåraren fotar, mäter och märker ut med GPS. Länsstyrelsen är skyldig att hålla reda på våra stora rovdjur som är björn, järv, varg och lo, var de befinner sig och hur många de är. Om detta hade varit en varg så hade fårägarna i närheten blivit informerade enligt spåraren.
Jippiii, jag har sett lodjursspår!
Tänk att här har det i ganska raskt tempo travat fram ett vackert lodjur med tjock fläckig päls och tofsar på öronen. Min högsta önskar är att få se en lo i vilt tillstånd också, men jag får nog nöja mig med spår för de lär vara ganska skygga.
Önskar jag hade tagit denna bild, men det har Göran Ekström gjort och sannolikt i ett hägn.
I verkligheten ser det inte alls så här tydligt ut. Det ramlar snö in i spåret och en aning tö gör det också svårare.
I detta fallet följde spåraren lodjuret flera hundra meter genom skogen och kom till en plats där tumult uppstått. Plötsligt fanns rådjursspår med i bilden och mellan lodjurets tassar var det 2,5 - 3 meter. Rådjuret klarade sig dock denna gång.
Enligt Naturskyddsföreningen har vi mindre än 2000 djur, men licensjakt är tillåten. Lodjuren fyller en viktig roll i ekosystemen men konkurrerar med jägarna om rådjuren. Här kan du läsa mer om lodjuren samt lämna en gåva till Naturskyddsföreningens rovdjursarbete.
Spåren var stora ca 10 cm långa och ganska runda, man kunde se kloavtrycken. Den ena tån var något längre fram än den andra och då är det ett lodjur. Men man får verkligen titta noga.
Spåraren fotar, mäter och märker ut med GPS. Länsstyrelsen är skyldig att hålla reda på våra stora rovdjur som är björn, järv, varg och lo, var de befinner sig och hur många de är. Om detta hade varit en varg så hade fårägarna i närheten blivit informerade enligt spåraren.
Jippiii, jag har sett lodjursspår!
Tänk att här har det i ganska raskt tempo travat fram ett vackert lodjur med tjock fläckig päls och tofsar på öronen. Min högsta önskar är att få se en lo i vilt tillstånd också, men jag får nog nöja mig med spår för de lär vara ganska skygga.
 |
| Varg |
 |
| Lodjur |
I verkligheten ser det inte alls så här tydligt ut. Det ramlar snö in i spåret och en aning tö gör det också svårare.
I detta fallet följde spåraren lodjuret flera hundra meter genom skogen och kom till en plats där tumult uppstått. Plötsligt fanns rådjursspår med i bilden och mellan lodjurets tassar var det 2,5 - 3 meter. Rådjuret klarade sig dock denna gång.
Enligt Naturskyddsföreningen har vi mindre än 2000 djur, men licensjakt är tillåten. Lodjuren fyller en viktig roll i ekosystemen men konkurrerar med jägarna om rådjuren. Här kan du läsa mer om lodjuren samt lämna en gåva till Naturskyddsföreningens rovdjursarbete.
Ha det fint
måndag 19 januari 2015
Äntligen...
fick vi lite snö igen. Hoppas den ligger ett tag denna gången. Allt blir så mycket ljusare och trevligare och de stackars lökarna som redan kommit upp behöver sitt täcke.
Ha det fint
lördag 17 januari 2015
Äppelstunden
Förra våren påbörjades projekt Äppelstunden, att göra om en hopplös hörna med tveksam gräsmatta och risiga buskar till ett ställe där jag kan samla vårblommor, pioner och framför allt ett ställe där jag vill vara.
Det blir en lundmiljö med två äppelträd, men eftersom vi har fem äppelträd i ett annat rum, kändes det inte rätt att kalla detta äppellund, men många äppelstunder hann det bli under sommaren.
Vi började med att justera lutningen något genom att gräva upp vänstra sidan och lägga den uppgrävda gräsmattan upp och ner på högra sidan. Istället för markväv använder vi dagstidningar och papperssäckar. Jag ville nämligen att gräset skulle kvävas men atten att papperslagret sen ska förmultna med tanke på marktäckare och andra växter.
Vi samlade tidningar ett bra tag och ytterligare fem hushåll hjälpte till. Vi dammsög byn på papper. Använde ca 24 tidnignar/kvm men det visade sig senare att det fanns maskrosrötter kvar som ändå trängde igenom. Dom måste ovillkorligen bort på ett eller annat sätt annars blir det alldeles för tungjobbat senare.
Av erfarenhet från andra liknande marktäckningsprojekt i trädgården vet jag att det här lagret räcker men inte för maskrosor. Det kväver till och med kirskål annars. Viktigt är dock att lägga ett överlapp med 25-30 cm och vara noggrann.
Ovanpå tidningslagret jord, kompost, gödsel och sist täckbark eftersom jag inte tänkte plantera hela området på en gång. Kommer nog att få justera Ph efter hand.
De utsparade gräsmattsremsorna blir gångar.
Viktigt att vika ner runt kanterna. Mot gräsmatta och äng kommer jag att komplettera med metallremsor.
En bit stam från en tidigare nedsågad lind tar plats under ett av äppelträden. Tack och lov för grannar med stora maskiner!
Det gick åt flera kubik av både bark och flis. Att köpa detta i småsäckar hade inte blivit lösbart utan vi hämtade själva på ett upplag.
Utsikt över parkering och uthus från sittplatsen. Man sitter verkligen bekvämt eftersom den är lite naturligt skålad för rumpan och det levande trädet blir ryggstöd. Här filosoferas det över vilka växter som ska få komma in. Strukturen är klar. På de soliga partierna blir det fler pioner, någon ros. Men kommer jag inte överens med rosorna blir de utbytta mot fler pionerutan pardon. Ett stort antal vårlökar återplanterades och över dem blir det marktäckare tills vidare. Räknar med att kunna plocka bort och sätta intressantare växter så småningom. Det känns så gott att ha lite utrymme att växa i. Hoppas alla sippor kommer att trivas också. Det vore härligt med stora mattor så småningom. Får se om barken är ett misstag eller hur det går. Räknar med att justera Ph med kalkning.
I sommar fortsätter arbetet med metallkanter och inplantering av roliga växter. Äppelstunden ska också bindas ihop med Fulbulans rabatt och ett riktigt fulhörn vid gavlen på garaget. Jag önskar också ett tradtionellt Smålandsstaket av enestörar och granslanor, men vi hinner det vi hinner.
Det blir en lundmiljö med två äppelträd, men eftersom vi har fem äppelträd i ett annat rum, kändes det inte rätt att kalla detta äppellund, men många äppelstunder hann det bli under sommaren.
Vi samlade tidningar ett bra tag och ytterligare fem hushåll hjälpte till. Vi dammsög byn på papper. Använde ca 24 tidnignar/kvm men det visade sig senare att det fanns maskrosrötter kvar som ändå trängde igenom. Dom måste ovillkorligen bort på ett eller annat sätt annars blir det alldeles för tungjobbat senare.
Av erfarenhet från andra liknande marktäckningsprojekt i trädgården vet jag att det här lagret räcker men inte för maskrosor. Det kväver till och med kirskål annars. Viktigt är dock att lägga ett överlapp med 25-30 cm och vara noggrann.
Ovanpå tidningslagret jord, kompost, gödsel och sist täckbark eftersom jag inte tänkte plantera hela området på en gång. Kommer nog att få justera Ph efter hand.
De utsparade gräsmattsremsorna blir gångar.
Utsikt över parkering och uthus från sittplatsen. Man sitter verkligen bekvämt eftersom den är lite naturligt skålad för rumpan och det levande trädet blir ryggstöd. Här filosoferas det över vilka växter som ska få komma in. Strukturen är klar. På de soliga partierna blir det fler pioner, någon ros. Men kommer jag inte överens med rosorna blir de utbytta mot fler pionerutan pardon. Ett stort antal vårlökar återplanterades och över dem blir det marktäckare tills vidare. Räknar med att kunna plocka bort och sätta intressantare växter så småningom. Det känns så gott att ha lite utrymme att växa i. Hoppas alla sippor kommer att trivas också. Det vore härligt med stora mattor så småningom. Får se om barken är ett misstag eller hur det går. Räknar med att justera Ph med kalkning.
I sommar fortsätter arbetet med metallkanter och inplantering av roliga växter. Äppelstunden ska också bindas ihop med Fulbulans rabatt och ett riktigt fulhörn vid gavlen på garaget. Jag önskar också ett tradtionellt Smålandsstaket av enestörar och granslanor, men vi hinner det vi hinner.
Allt gott
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)