Ampelgubbarna

Ampelgubbarna sprutar fram i behändig plockhöjd. Vi har njutit av dom ett tag. De första kom faktiskt redan till midsommar och det bästa är att de är remonterande. Efter den här urladdningen kommer de att få extra näring och sen ser vi fram emot en huvudskörd nångång i början av augusti och ända fram till frosten tar de sista. Fantastiska bär som funnits i släkten minst i 30 år. Ingen kommer längre ihåg vad de heter men de är ju lika söta och goda utan namn.

Att jag har dom i amplar beror på att det är ont om plats i köksträdgården och därför väldigt praktiskt att kunna använda utrymmet på höjden. På backen brukar dessutom sorkar och fåglar hinna till kalaset innan mig, men i amplarna får de vara ifred. 

Ampelgubbar är alltså ingen särskild sort utan alla jordgubbar kan odlas i ampel. Det är helt enkelt ett passande växtsätt för bär som bildar långa revor eller har ett hängande växtsätt.

Till vintern får de flytta inomhus i snickarboa. Det är inte frostfritt där men det viktiga är att temperatursvängningarna inte blir lika stora som om de skulle hänga kvar utomhus. Om jag hade haft plats i mina odlingslådor kunde jag grävt ner dom under vintern, men hur konstigt det kan låta så odla jag även på vintern, använder lådorna som komposter och barnkammare för sticklingar så det är trångt om utrymmet.

Gubbar är godis!

Som en blå vägg

Som en blå vägg reser sig mina perenna riddarsporrar 2,5 - 3 meter över mark, skiftar i alla himlens olika nyanser och bildar kompakt häck på köksträdgårdens södra kortsida. Plantorna frösådde jag för sådär tjugo år sedan och vem kunde då tro att de skulle bli såna bjässar. Några har efter hand dukat under för tuffa vintrar och istället gett plats åt de mer livskraftiga som kunnat bre ut sig desto mer. Trots sin storlek klarade de faktiskt en dubbel flytt när vi byggde potagen för fyra år sen.

Mellan syrenhäcken och riddarsporrarna står en av hönsburarna. Maja har just flyttat in till de andra i hönshuset med sin tonåring och Astrid med baskern har precis kläckt för andra gången i år och kan kanske flytta in i sommarburen till helgen om det blir svalare. 

Här är hon.

För nån vecka sen sa en förbipasserande med glimten i ögat: "Vad bra att ni har klippt syrenhäcken så man ser in". Det var innan riddarsporrarna gick i blom... Nu kan ingen ana att det döljer sig en mindre grönskasdjungel i potagen. Precis framför blå häcken bondbönor som precis har börjat gå i baljor, i amplarna sprutar jordgubbarna fram och till höger i framkant syns en svartkålsplanta som bor i en låda med svart blåklint, blå prydnadssalvia och sommaraster.

 Ha det fint alla soliga

Fulbulan del 2

Några av er kanske läste förra inlägget om Fulbulan, som alltså är ett grönt fult lock över reningsverket som sedan i våras göms i det lilla huset. Nu pågår arbetet med att göra i ordning runtomkring och en rabatt ha börjat ta form framför.

Pinnarna som sticker upp runt rabatten håller ett kycklingnät som ska skydda från mina alltid lika hungriga höns, åtminstone tills allt har rotat sig och hunnit växa ihop lite mer. Inte snyggt, men jag vill inte heller inskränka min lyckliga hönors liv till en liten hönsgård, så då får man kompromissa.

Så här såg det ut för exakt en månad sen... Trots att jag ritat upp rabatten ändrade jag mig i alla fall och tog bort borstnejlikor och röda penstemoner. tror det hade blivit alldeles för hysteriskt.

Många krukor att diska blev det i alla fall. De ska ju återanvändas till nästa års sådder.

Efter bara en månad har det växt ihop så här bra. I år går rabatten i lila toner med inslag av varmt rött.
Rabatten förbereddes i höstas med ett tjockt lager brunnen gödsel och sen sand överst eftersom jag tänker mig att rabatten ska smälta in i parkeringens grus så småningom som en stor oregelbunden jättedroppe. Jag hoppas också det ska bli en bra lökbädd.

Växter i rabatten just nu
1-åriga
KLINT 'Black Boy´ Svart ettårig som frösåddes på plats i höstas. 
KATTOST Malva mauritania frösåddes i januari planterades ut i juni
TÖRNROSAS KJORTEL Rhodochiton atrosanguineum frösådd i krukor, slingar sig i två torn
SOCKERÄRT 'Golden Sweet' slingrar klättrar i ett tredje torn eftersom de smälter in snyggt och jag tycker det är lite kul att gå utanför ramarna 
Marktäckare
KANTNEPETA Nepeta faassenii
JUNGFRUNÄVA Geranium sanguineum striatum
GRÅTIMJAN Thymys pseudolanuginosus
PURPURTIMJAN Thymus Coccineusgruppen
ORMROT Bistorta officinalis
Vita inslag för nästa års blomning
KINESISK GRÄSLÖK Allium tubesosum
FINGERBORGSBLOMMA Digitalis En låg vit som jag inte har sortnamnet på
Övrigt
DAHLIA 'Arabian Night' i korg
AKANTUS Achantus hungarius Står på tillväxt till nästa år i malvadjungeln
Träd och buskar
PÄRLRÖNN Sorbus koehneana som kommer att bli nån meter högre än Fulbulans hus.
ILEX Verticillata
KLÄTTERHORTENSIA, låg

 Dahlia 'Arabian Night' sjunger solo ackomanjerad av ...

en hel malvaorkester...

och en kör av svart blåklint i bakgrunden...

men i slutet av konserten kommer malvorna att växa till sig ordentligt på både höjden och bredden och dessutom få stöd av en hel skara sommaraster och rabatten kommer att explodera i ett lilarosavitt färgcrescendo framåt hösten. Det kan bli spretigt, det kan bli alldeles fantastiskt, vi får väl se....

Arbetet fortsätter. Än återstår en hel del stensättning och etapp tre då en slänt och en remsa längs garaget ska snyggas till och bindas ihop med Fulbulans rabatt, men det får nog bli till hösten. Nu behöver vi ta igen oss lite. Vi har nämligen också byggt en lund bakom Fulbulan som jag kommer att visa framöver.

Ha det fint i sommaren

Fulbulan del 1

För fem år sen uppgraderade vi vårt avlopp och den utdömda trekammarbrunnen byttes mot ett miljövänligt reningsverk där gojset samlas och bryts ner med hjälp av bakterier och luft som sprutas in med hjälp av kompressor. Kvar blir en påse näringsrik torv som vi tömmer själva två gånger om året. Den får torka upp och används som gödning på perennerna. Det renade vattnet går sen ut i naturen och ska i princip vara drickbart. Så långt allt väl. Det känns bra att ha ett eget kretslopp och vara miljövänlig.

Mindre bra kändes det att plötsligt ha fått en nästan 2 meter i diameter stor grön fulbula precis vid infarten, nåt jag inte hade räknat med... men nu har jag äntligen blivit av med den!

 Burken som grävdes ner är tre meter hög

Den gröna fulbulan skymtar till höger i gropen

 

Vill jag leva med denna fulbula resten av mitt liv... Absolut inte! Kunde den döljas av en bokhäck, plantering eller ett lock av trä... Nej, ingen lösning kändes så där hundra. Till slut verkade ett litet hus vara den bästa lösningen. 

Att bygga runt är lite knepigare och dessutom har vi alltid fullt upp av olika projekt och fritidsintressen, så vi tog hjälp av hantverkare och det gick i ett huj.

Fulbulan har fått ett hus som dessutom skyddar lite från insyn och jag kan klä in det med klätterväxter så småningom. En av väggarna går att öppna helt så vi kan lyfta på bulan inuti och tömma påsen.

Där skottkärran står nu, växte en ståtlig lind som vi med sorg i hjärtat beslutade att såga ner, dels växte den in i telefonledningen och skräpade ner taken så till den milda grad, men det avgörande själet blev att vi nu kan få ut 20% mer solel från panelerna på garagetaket som inte är i bild.

Den tjocka änden av linden sparade jag till sittplats i lundbygget som också pågår.

Framför håller en plantering i lila toner på att ta form och bakom har det blivit en lund döpt till Äppelstunden. Fortsättning följer...

Allt gott

 

Time to say goodbye...

Dags att ta farväl av daggkåporna. De börjar hänga lite över flätverket och blommorna mot söder skiftar i brunt. Jag kommer att klippa ner alltihop, men redan efter nån vecka börjar det nya gröna att spira. Ska passa på att gallra också. Några kan få flytta till nybyggda lunden. 
Från början var daggkåporna planterade runt ett gammalt dåligt äppelträd som jag envisades med att spara, dels för att det var halvruttet och bidrog till ett rikt mikroliv i trädgården och dels för att det var vackert med en stor alpklematis som klättrade på stammen. I en höststorm blåste det ner, men daggkåorna har fått bli kvar för jag gillar den limegula "tårtan".

Sol

Smultrontider

Lycka är att ha en egen smultronkulle, att känna den söta doften när dagens första strålar träffar bären och att kunna plocka decilitervis varje morgon till frukost.
Från början var detta ett stenparti på en knalle som går i dagen, men efter att ha provat olika planteringar blev jag ganska trött på växter som antigen såg alldeles för nyplanterade ut eller växte ihop så det blev rörigt, att lyfta upp och plantera om vart tredje år är inte min melodi.
Nu har jag vita smultron som jag alltid längtat efter, några röda dyker också upp här och var men de plockas bort efter hand och ska hamna på annat ställe. Smultron är verkligen den perfekta marktäckaren med sina långa revor och bären verkar få vara ifred både för sniglar och fåglar.

Detta är baksidan på kullen som ligger i skugga stor del av dagen och att ha bär både i sol och skugga förlänger säsongen. Jag kommer att kunna njuta minst en hel månad till.

I bakgrunden kan man se amplar med de remonterande jordgubbarna som också börjat mogna nu.

Hur vet man när ett vitt smultron är moget? Jo, det är stort, lite gulvitt och lossnar lätt utan det minsta motstånd.

Vad känner du dig lycklig över?