Is på tunnan

Två nätter i rad med -7° och isskorpa på vattentunnan. Lite slarvigt att den inte blivit tömd och vänd, men nu är det fixat. Den har gjort sitt som vattenreservoar och jag funderar på att plantera nåt i den istället. Ett träd vore trevligt. Tar tacksamt emot förslag på vad som skulle kunna trivas i tunna.

Silkeshönsen har inga problem med kyla. Tvärtom går de gärna ut även på vintern om solen tittar fram. Benen och fötterna har värmande fjäderbeklädnad. Regn och blåst däremot gillar de inte särskilt, men det är alltid nära till skyddande buskar och hönshus. 

Petra är först upp för att inspektera. Detta har varit ett favorittillhåll under sommaren med morgonsol och lä. Ett vattenhål i dubbel bemärkelse. Provhackar några gånger i skorpan... verkar fundera lite och hackar igen. Sitter ändå rätt bra även om det inte blev nån vattenslurk. Utsikt är inte heller att förakta. Rut sticker huvudet över kanten och kikar intresserat. Höns böjer inte bara nacken framåt när de ska titta neråt utan lägger också huvudet på sned. Det beror förstås på hur ögonen sitter, men gör att de ibland ser de lite mänskligt betänksamma ut. 

Allt gott

Vinterportlak

Nu grönskar det i drivhuset av självsådd Vinterportlak Claytonia perfoliata, en fräsch och mild sallat rik på anitoxidanter, A och C-vitamin (mer än i spenat) och fettsyran Omega 3.
Sådde in den som undervegetation mellan tomaterna för ett par säsonger sen och nu brer den ut sig nästan som en marktäckare. Portlaken har en ganska kort period på en till två månader när den är som fräschast innan den rätt snabbt går i blom. Jag brukar spara några plantor som får fröså sig. Bäst växer den vår och höst när det inte är allt för varmt, 10°-15° som det varit under flera månader verkar perfekt. Tål också lite kyla, men inte långvarig frost. Nu när det blir kallare täcker jag med dubbel väv i växthuset för att förlänga säsongen ytterligare.
På vintern har jag inte alls samma sug efter stora salladstallrikar, utan klarar mig alldeles utmärkt med en tuss portlak och rucola på omeletten, pissan, pastan och ostmackan. Rucolan klarar sig utomhus. Både portlak och rucola går för övrigt att odla inomhus hela vintern även om den blir lite rangligare utan extra ljus.

Ha det så gott

Växthus att välja på

Växthusbygget framskrider så långsamt. I början av sommaren gjorde vi en resa till Skåne för att besöka några av de största försäljarna på marknaden Willab Garden och Classicum. Hade också Bossons i tankarna, men där fick vi bara kontakt med telefonsvarare och konstiga besked, ej heller några växthus på den adressen vi hade. 
Det finns verkligen mycket att välja på och mycket som är snyggt. Vi hade redan ganska klart för oss hur det skulle se ut, ca 30 kvm, mur, vitt och så underhållsfritt som möjligt, men det är förstås roligt att titta på annat också, njuta, samla på sig idéer, teknik och lösningar.

Willab Garden i Östra Karup visar främst mindre växthus och det mesta fanns att titta på inomhus. Vi reste en måndag och då var det inte mycket folk ute och personalen var beredd att hjälpa oss på en gång.

Classicum i Svedala har en visningsträdgård med stort urval från den lilla lutan mot väggen till hur stort man vill. Allt vackert inrett där man kan ta del av olika tekniska lösningar och se alla de tillbehör som finns. Det mesta dock beställningsvaror. Man tjänar på att först skicka efter kataloger från olika leverantörer och läsa på om glas, UV-skydd, olika tak, murar och framför allt tänka igenom hur man vill använda sitt utrymme, odla i krukor, i marken eller bara använda som uterum? I annat fall får man nog räkna med flera besök för att kunna ta in allt. Hos Classicum bör man boka möte med säljare, vilket vi tyvärr hade missat.

Det här bestämde vi oss för.  Classicum Antique med vissa modifikationer, som mur, slagdörrar och större yta. Främst är det verandan jag förälskat mig i. Leveransen beräknad till innan jul.

Allt gott

Räcker ut tungan åt mig...

Det känns som om nån tittar på mig när jag sneddar runt hörnet, ser nåt blålila i ögonvrån, ja nåt jag väntat på rätt länge faktiskt. Stannar till, vänder mig om, blir lite varm om hjärtat, äntligen... men visst ser det nyanlända paret lite stela ut med armarna i kors. Den ene räcker till och med ut tungan åt mig... Vilket busfrö! Jag som väntat på en samling väna ansikten vända mot solen. Men jag gillar ju kaxiga busfrön också.

Nu har jag dessutom lärt mig att är man höskrokus och står i en sandsluttning så har man ingen lust att visa sig förrän man får lite blöta om fötterna. Nu har det äntligen kommit lite regn efter höstens långa torka. 

Så här snyggt blommade  'Qonqueror' i fjol strax efter jag satt dem. Nu har de alltså bara stått ett år och man kan förstå om de behöver mer tid på sig för att ladda om och rota sig ordentligt. 'Qonqueror' verkar blomvilligast och blommar som nummer två av de fem sorter jag har. Ser att fler äntligen är på väg. Mest nyfiken är jag på Crocus sativus som ännu inte visat sig. Det är alltså saffranskokus. Hur coolt vore det inte att krydda om än aldrig så lite med några egna krokusmärken.

 Allt gott

Laddar med löv

Stormen Freja har slitet kläderna av de flesta träd, endast kastanjen och en del buskar håller fortfarande hårt i sin skrud.

Trädgården är täckt med ett tjockt lager löv som inte längre lyser så där färgglatt utan mest är brunt.
Det är helt okej. Det har bjudits  en fantastisk färgprakt hela hösten, ett storstilat farväl. 
Nu erbjuds trägården det skyddande täcke den behöver inför kommande barfrost som vi oftast blir utsatta för här. Löven ger näring. Verkar ju rätt knasigt att bära bort allt detta för att låta trädgården frysa och för att köpa desto mer gödsel till våren.
Att jobba med naturen går så mycket lättare och känns så väldigt bra. Hösten är helt enkelt en ganska skäpig årstid och det ska vara så.

Grusytor och gångar håller vi lövfria, man vill ju inte halka och inte heller att löven ska pressas ner och förmultna där. De har istället flyttats till några av odlingslådorna som blivit  djupgrävda och nyladdade med löv som kommer att förmultna under vintern. Det går verkligen rasande fort och jorden blir mullrik och porös. Rena mumman att odla i till våren. 
 

När vi laddar en låda med löv grävs ett djupt dike längs med och fylls med ett par korgar löv. Någon skyffel jord emellan för att ytterligare skynda på nedbrytningen. Det är ju i jorden alla nedbrytande mikroorgansister bor. Komposthinken från köket kan också få följa med. När diket är fyllt med råge grävs det igen samtidgt som nytt dike grävs bredvid och så fortsätter man. Kallas också dubbelgrävning.

Fortfarande blommar det en del. I rabatterna får löven ligga kvar dessutom räfsar vi dit ännu mer. 
Det som hamnar på gräsmattan får klippen ta hand om oavsett om mattan behöver ansas eller ej. Det är ett ypperligt sätt att smidigt hantera stora lövmassor och samtidigt gynnas gräsmattan, göds och luftas av alla maskar som gör gångar och jobbar med att dra ner löven. Det funkar bäst att köra över löven med jämna mellanrum och inte låta det blir för tjocka lager åt gången.

Hösten är bra härlig ändå
Allt gott

Hösthallon

Nåt av det bästa med trädgård är att tassa ut i morgonrock och stövlar för att fylla koppen med bär till gröten.

Säsongen börjar med röda och vita smultron. Eftersom hälften växer i skuggan blir säsongen lång. Sen kommer vit och röda jordgubbar, blåbär, vinbär, gula hallon, remonterande jordgubbar och hösthallon. Har inte så mycket av varje, inte så att det blir att påhäng att skörda men ändå tillräckligt. Är nöjd med hur det ena avlöser det andra och att ha färska bär sex månader om året. Hösthallonen ger till det blir dygnetruntfrost.

Astrid och Petra med sina kycklingar bor så att säga granne med godisbutiken. Ibland försöker de hoppa efter bladen och ibland smiter nån kyckling in under nätet, men till största delen får jag ha bären ifred.

Hösthallon är inte särskilt söta och man bör inte lockas att plocka förrän de är alldeles mörkröda och i stort sett trillar av själva, då kan sötman anas. Å andra sidan är de helt maskfria. Plantorna ger bär på årsskotten och klipps ner till våren.

Allt gott

Luncha utomhus

Nu mår ni tro att hönsen älskar att sprätta omkring i alla löven, ju tjockare och prassligare desto bättre verkar det och som vanligt tycks gräset grönare på andra sidan i alla fall för somliga.
Om de verkligen hittar så många insekter och frön vid den här årstiden känner jag mig tveksam till. Nån larv, spindel eller lövmask slinker nog med, men faktiskt tror jag att det är mest löven som triggar, därför stödmatar jag utomhus oftast två gånger om dagen.

Till lunch blev det idag sommaräpplen. En lätt stöt med stövelklacken för att krossa. Kastar bitarna åt olika håll för att det inte ska bli bråk. Nån gapar över mycket och försöker svälja en stor bit hel. Håller ett öga för att se hur det går. Nån annan nappar sitt byte som om det vore den finaste skatt och springer snabbt iväg för att rädda fyndet från de andra. Ett syskon följer ändå en hönslängd efter, men får ge sig under trädgårdsmöblerna.

En liten svart fröken kör med skakteknik. Håller i en bit äppelskal och kastar frenetiskt med huvudet  för att få bort en tugga. Mamma Astrid ser skeptiskt på. Hon vet att hacka ur flisor går mycket bättre.

Yra som höns... Nej, så här fint kan man klämma ihop sig på ett led och finkamma gräsmattan när det vankas kokt quinoa till kvällsmat, rester som blev över från vårt bord.
Höns är verkligen allätare men quinoa står högt på listan över favoritmat. Protein behövs ju för att bygga muskler och quinoa är proteinrikt. Har de möjligen ett sinne för proteinhalt... Ofta ser jag hönorna undervisa sina små om vad som är ätbart, lyfter maskar från backen och släpper igen för att locka. Pickar med näbben bredvid och kacklar för att visa att detta är mumma. Själv verkar hon inte ha nån svårighet att avstå från protein medan hon har kycklingar. När äggläggningen kommer igång kan det däremot slinka ner både kopparödlor, grodor och mindre ormar. 

Allt gott