Ätliga trädgården från ovan

Om ni undrar över rubriken så kommer bloggen att byta namn så småningom just till Ätliga trädgården som den redan heter på Instagram sen några år tillbaka. Jag är bara lite seg med att komma till skott.

Så här ser Benestad ut där jag bor och min plätt ligger lite ensam mitt i bild vid vägen ner mot sjön. Vi bor mitt emellan byns två fortfarande aktiva jordbruk, så på somrarna är det ungdjur, kvigor, sinekor och damer som ska kalva i hagarna närmast huset. Det finns förstås gott om hästar i byn också. Roligt med liv och rörelse. Till sjön är det ett par hundra meter, men båten har vi i grannbyn i mannens föräldrahem som han skämtsamt började kalla Södra filialen när en del maskiner flyttades till det renoverade svinhuset. Redan innan fanns en filial norrut i byn. När jag tog över svärmors trädgårdsland blev det också Södra filialen, men som sagt är det i nästa by.

Odlingarna har vuxit lite varje år. Den rektangulära platsen med lådorna är det ursprungliga trädgårdslandet från 1950-talet som vi renoverade för drygt tio år sen när sniglarna kom, grävde ur, tömde på armtjocka rötter från skogsbrynet som var ännu närmare inpå förr, snigelsäkrade och byggde lådor med djupbäddar.
Där den gröna rundeln är, hade förre husägaren potatisland, men numera odlas de på Södra filialen så de inte smittar tomaterna med mögel och annat. 
Mellan klockan ett och två vid rundeln har jag fem pallkragar som fungerar som cutting garden.
Ovanför pallkragarna vid staketet är den varmaste och mest skyddade platsen i trädgården, men också den torraste. Här försöker jag få ett aprikosträd och ett vitt björnbär att rota sig, men en del andra flerårig ätliga växter trivs redan bra som svartrot och rödnervig ängssyra.
Det ätliga skogsbrynet fortsätter bakom växthuset, i norr med lågt Ph och mycket torv sen lite mer sand och högre Ph ju mer söderut man kommer. Sparrishäcken får till exempel extra tillskott varje år. Vill du veta vad som odlas i skogsbrynet finns det tidigare inlägg om det. Skriv ätliga skogsbrynet i sökrutan som kommer det upp en lista med växter. 

Vilket jobb att hålla allt så här ogräsfritt kommenterade någon när jag visade baksidan av växthuset, men sanningen är att jag knappt rensar nåt alls. Det sköter hönsen som älskar att sprätta runt i all marktäckning som tillförs. Det vi får göra är att flytta tillbaka jorden så inte växthuset begravs.

Längst i söder lyser flisgångarna gula i det nyanlagda området som går under arbetsnamnet Mannes. Här hade vi frilandskomposterna för tjugo år sen vilket innebär kirskål, sly och hallonsnår. Allt som tillkommit runt växthuset de senaste fem åren, alltså ett par hundra kvadratmeter har fått en kvävande täckning av tjocka lager tidningar och en del wellpapp på raksträckorna innan vi lagt på 20-40 cm organiskt att växa i. Det funkar bra, men stor noggrannhet krävs med överlappningarna. Jag kommer att göra ett särskilt inlägg om Mannes och hur vi brukar gå tillväga längre fram i höst.


Egentligen skulle jag kunna berätta hur mycket som helst om den här bilden, som att det pågår plantering av vita narcisser i vänster nederkant. Det är förpackningarna som ser ut som vita pluttar på gräsmattan. Den blå pricken i höger överkant är en bikupa som tillkommit i sommar. Vi har inte själva tänkt att ägna oss så mycket åt biodling även om det verkar väldigt intressant, men är glad för att få vara värd åt samhället. Konstaterar också att det är mycket småpryttlar kvar att ta in. 
Till vänster utanför bild kommer fruktträdgården, mer traditionella rabatter, men mer och mer ätligt smyger sig in där också.

Och så måste jag ju visa en självsådd backsippa som blivit lite vill och blommar redan nu. Älskar backsippor, så det får gärna dyka upp fler.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Höst i ätliga trädgården

Äppelträden gör min lilla värld gul och jag njuter av hösten i fulla drag. Lagom varmt och skön luft.  Det blev mer fotat än jobbat idag. Även själen behöver sitt.

Jordgubbsrevorna hänger meterlånga från amplarna.

Rödbetorna är egentliga upptagna och lagda i jordkällaren, men några är bra att ha nära till hands för en pytt eller varm rödbetssallad.

Älskar mangoldens neonfärgade stjälkar. En av trädgårdens mest tacksamma grönsaker. Våren är spenatens tid. Sommar och höst är det mangold som gäller. Den används precis som spenat men tål sommarvärmen utan att gå i blom, liksom flera minusgrader under längre perioder. Brukar kura ihop sig lite, men ser snart lika pigg ut igen när det blir plusgrader. Visst syns det att den är nära släkt med rödbetan. Undrar varför man aldrig ser den i matbutikerna?

Några av blåbärsbuskarna har varit knallröda rätt länge.

Kronärtskockorna ser ut som de vore tecknade, men det är faktiskt ett vanligt foto utan filter. De vi inte åt upp står kvar som mörka siluetter, krypin för nyckelpigor och andra insekter. Skafferi för vinterfåglarna.

Björnroten har vält över hönsbärsmattan.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Äntligen häck

Nu har det blivit häck runt Äppelstunden! Det känns som att ha gått halvnaken och äntligen fått på sig en kappa.

Att något skulle rama in har jag varit på det klara med sen hörnan gjordes, men vad hittar man på med en bit mark som sakta rör sig och brant slutar i en slänt. Först var tanken en gammaldags gärdsgård av slanor och störar, mannen gick på kurs och material inhandlades. Sen tänkte vi ett varv till och fick inse att störarna nog skulle ge med sig och rätt snart börja luta om de inte sattes minst en meter in på platån och så mycket mark ville jag inte offra.

Efter att i fjol ha planterat en bit häggmispel i färdig höjd på andra sidan huset, kändes det plötsligt som det perfekta valet även här. Häggmispel passar bra in i miljön, rötterna kommer att hjälpa till att binda jorden och färdig höjd gör att häcken kommer att bli jämn när vi klipper trots att en del står i solen och andra plantor mer i skugga under äppelträden. Den kommer också att klara den magra jorden som mest består av sand och att leva i zon 4. 

För en gångs skull har jag kommit ihåg att fota hur det såg ut när vi började.

En tråkig infart, men inte mycket att göra åt garage och bilar. Telefonledning tas väl ner så småningom.

Samma plats, nu med vindskyddande häck. Grannen kommenterade att de inte kunde se in, vilket jag förstås tycker är positivt.

Tunga klumpar att försöka få rakt och på rätt höjd. Alla är olika stora och har olika form.

Även om jag försökt hålla området tomt i ytterkanterna där häcken skulle vara, blev det en hel del ramslök att flytta. Passade på att dela ruggar och även plantera in i ett nytt område i andra änden av tomten som ska fyllas med fleråriga ätliga växter. Ramslöken kommer att stormtrivas som marktäckare i häcken.

Kajplöken fick också flytta tillfälligt, men nu är den välkommen att sprida sig lite som den vill igen.

Återstår att jämna till häcken både i överkant och sidor, men det får vänta till torrare väder. Sen gäller det att ta hand vattningen ordentligt närmaste åren. Det blir droppslang, men även den ska skötas så det inte blir täppt nånstans utan alla får. En planta kan dra upp till 12 liter per vecka. Gångarna ska få ny flis.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdFägring

Egen druvjos

Det är bara en staketdruva, säger jag ofta lite ursäktande och oförskyllt nedsättande om min stackars stock vid garageväggen eftersom jag fått lära mig att det ju inte är nån "riktig" druva. Både bären och klasarna är mindre än växthusdruvor och innehåller två kärnor som gör att man får spotta mycket, fast vad gör det om man har dem som utomhusgodis.

Men efter denna sommarens kanonleverans som jag fått behålla för småfåglarna tänker jag inte baktala den mer. Den har helt klart sitt värde.

När jag satte plantan hade jag knappt nån förhoppning om att den ens skulle överleva i zon 4 eller att jag skulle klara att äta dem, men ville ändå testa på friland.
Redan första året visade det sig att jag tål hemmaodlade druvor mycket bra, inte bara denna sorten utan även andra. På köpedruvor svullnar magen upp som en ballong efter endast ett par stycken och länge trodde jag det var överkänslighet mot själva druvan. Stor lycka att kunna äta, men också oroande att köpedruvorna är besprutade och förmodligen också gasade med ämnen som inte är så snälla.

Hönsen brukar få de nedersta våningarna, men sen är resten mina och det brukar gå att plocka fram till frosten. Alltid är det nån klase som gömt sig bakom ett par blad och mognat lite långsammare.

När vi inte hinner hålla jämn takt med mognandet blir det druvjos av det allra enklaste slaget.

Sköljer, repar och mosar bären med en slev i en trådsil. Det är viktigt att kärnorna inte går sönder för de ger beska. Tappar på sirapsflaskor och stoppar i frysen. Det blir helt ljuvliga morgonshots till vintern fulla av sommarvitaminer. Helt klar finjos får man om man låter saften sjunka nån timme innan tappning, men det hade jag inte tid med här. 1 kg ger 4 dl.
Min druva är söt, så jag sockrar inget extra och den heter...
Jag har dragit på det i det längsta. Letat i en jättesamling namnlappar, men nej... har inget namn tyvärr.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen  TrädgårdsFägring

Samla tomatfrö

Det är inte ofta jag köper tomatfrö. Nya sorter tillkommer förstås hela tiden fast genom byten och favoriterna tar jag sen enkelt egna frö av.


Nu är de flesta frö insamlade. Endast ett par sega eftersläntrande bifftomater återstår att ta från.

I mitten av säsongen väljer jag ut de tomater som är mest representativa för sorten, ofta de större på plantan. De ska vara friska och fina. Om till exempel några tomater har spruckit, kan det vara frestande att ta dem till frötomater, men att skaleet spricker lätt är ju ingen gen jag vill spara på, tvärtom. Alltså samlar jag hellre från de plantor som klarat sig bättre.  Det optimala är att ta från ett par olika plantor för att få fler anlag representerade.

De kan vara en fördel att samla från flera sorter samtidigt. Då blir det tillräckligt mycket tomatkött över när fröna är tagna för att laga nån god röra. För att slänga en massa mat vill man ju inte.

Så fort tomaten lämnat plantan skriver jag en namnsticka, för mitt minne är oftast kortare än jag tror och kanske hinner jag inte ta hand om dem på en gång. Många medelstora, röda går dessutom inte skilja från varandra utseendemässigt men kan ändå har helt olika egenskaper vad det gäller hur tidigt de mognar, höga eller busk, sjukdomsresistens, hur de tål dåligt väder, avkastning, hårdhet på skalet och så förstås smaken.

Man kan klämma ut kärnorna på ett kaffefilter, låta torka och pilla bort dem när man ska så, men det där pillandet gillar jag inte och det följer också med frön som inte är grobara. Inte min grej helt enkelt.

I köket sköljer jag av tomaterna, delar på mitten och gröper ur med en liten sked. Vissa, väldigt saftiga sorter är enklare att klämma ur.

Fröna hamnar i var sitt glas med sin namnsticka och lite vatten. Ibland kan diskbänken vara helt full av brickor med glas och skåpet tomt eftersom jag samlar från cirka 30 sorter per år och ofta flera omgångar av samma sort. På diskbänken är de skyddade från direkt solljus.
När man tar hand om flera sorter samtidigt är det viktigt att skölja kniv, skärbräda och sil mellan varje sort så inget frö fastnat och hänger med till nästa omgång. Det kan bli förvillande överraskningar annars när plantorna börjar växa.

Efter nån dag börjar fröna att jäsa lite grand - fermenteras. Det geléaktiga höljet som är till för att skydda mot bakterier och svamp bryts ner, vilket gör fröna mer lättgroende. Jag brukar ha 100 % grobarhet på eget frö. Omogna, skadade och för små frö flyter upp till ytan och möglar. Det kan se lite äckligt ut, men ska vara så. Efter fem till sju dagar är geléhöljet upplöst. Allt klägg på ytan skummas av och fröna sköljs med rumstempererat vatten i sil. Man kan få hjälpa till lite med fingret och putta dem lite fram och tillbaka för att bli av med de sista köttresterna.

Sen häller jag upp dem på ett fat och delar på dem så de ligger en och en. Brukar använda namnstickan.  Ofta blir det lite vatten på fatet, men det dunstar under dagen. Skyddar från direkt sol. Efter ett par dagar är de lätta att skrapa ihop med hjälp av stickan. De får en torkdag till innan de åker ner i en väl märkt provpåse som hamnar i tomatkartoteket.

Fröna förvaras svalt och mörkt. Kan även frysas, men öppnar man påsarna och fryser igen, kan lätt kondens bildas som förstör.

Just nu finns det cirka 150 sorter i min samling, men jag sätter som sagt inte alla varje år och hela tiden byts sorter ut mot liknande med bättre egenskaper. Den goda hållbarheten gör tomatfrö till ett kul samlarområde. Även om grobarheten sjunker något för varje år så kan man mycket väl så frö som är upp till sex, sju år gamla och ännu äldre.

Se upp med F1 hybrider! På köpefröpåsar står det ibland F1 efter sortnamnet, vilket betyder att fröna är första generationen efter korsning mellan en bestämd mamma och pappa. Tar man frön från såna tomater kommer alla anlag som de båda föräldrarna hade att poppa upp och ingen kommer att se ut som ursprungstomaten. Med lite tur kan nån bli god, men oftast smakar de inte bra alls. Tar man frö av en butikstomat vet man alltså inte om det är en F1 eller ej.

I korthet:

Välj frisk tomat
Skriv namnsticka
Skölj, dela, gröp ur
Lägg i glas med lite vatten
Låt stå ca en vecka
Skumma
Skölj i sil
Låt torka på tallrik
Förpacka
Förvara svalt, torrt och mörkt

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

--=0=--

Höstkrans

Ingen höst utan krans, ofta hinner jag avverka ett antal på dörren. Älskar att strosa runt i trädgården, plocka material och fundera över kombinationer. I år tycker jag det finns ovanligt mycket material att välja på eller surfar jag möjligen på en kreativitetsvåg. Nästa helg är det skördemässa i grannbyn och då ska jag ha ett helt gäng med mig, tjocka, smala, stora, små, hjärtan och kanske jag hinner med lite annat pyssel också.
Så länge bjuder jag på den här som är enkel att göra. Mossa på halmstomme är ofta en bra bas.
 

Man kan tänka på att mossa växer långsamt och inte skala en hel sten utan ta en bit här och där. Mossa ingår inte i allemansrätten.

Du behöver:

Halmstomme

Några sjok mossa

Paradisäppeln (kan ersättas med nypon, rönnbär)

Grön outslagen kärleksört (kan ersättas med broccolibuketter)

Grön spoltråd

 

 Gör så här:

1. Trä en bit spoltråd igenom paradisäpplena och tvinna ihop dem tre och tre.
2. Lägg sjoken av mossa över kransen och linda fast med spoltråden.

3. Placera ut äppelknippena så du ser att de blir jämnt fördelade.

4. Vira fast små buketter av kärleksört och varva med äpplena.

5. Avsluta med en ögla att hänga i.

@atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

==000==

Mina odlingar - krukor, byttor, hinkar

Tidigare publicerat i serien: 
-Södra filialen
-Trädgårdslandet
-Pallkragarna 
-Ätliga skogsbrynet

I en liten trädgård är alla upptänkliga utrymmen tänkbara odlingsytor, krukor, byttor, hinkar, korgar, amplar och vad som kommer i min väg. Man skulle kunna tro att odling i lösa kärl inte gör nån större skillnad eller knappt är värda att nämna i självförsörjningssammanhang, men 40 tomathinkar täcker mer än väl in vad vi behöver för att förädla och vara helt försörjda med egna tomatprodukter året runt. Lägg därtill ett tjugotal stora krukor med godistomater.

Detta är Tomatgången i början av säsongen innan plantorna börjat ge.

Tomathinkarna fyller ut och ramar in längs väggar och passager och det brukar kännas tomt vid denna tiden när de är på avveckling. 

Pendulina

 Det hamnar också tomater i rostiga zinkkärl, amplar och en och annan korg som dekoration i potteriet runt växthuset, där de blandas med murgrönor, gräs och sommarblommor i en röra som jag tycker känns hemtrevlig.  

I åtta av de specialgjorda jätteamplarna som hänger på ställningar i trädgårdslandet (det finns alltså en ställning med fyra till) har jag remonterande jordgubbar. Fördelen med att utnyttja luftutrymmet är ju uppenbar, men också att plantorna får vara ifred för sniglar och sork. Till och med fåglarna lämnar dem i fred.

Mycket förgros för att planteras ut i plantor och då blir det ibland en och annan växt över som hamnar i Bullens stora korvburkar som fått hål i botten. Plantor som jag för tillfället inte vet var jag ska göra av som de rosa jordgubbarna jag fick i present, kan också mellanlanda i en burk. Det må se stökigt ut, men finns det struktur och ordning bland odlingarna i övrigt tycker jag några färgglada burkar rätt av kan pigga upp.

Myntor och andra invasiva växter är ett kapitel för sig. De måste hållas kort för att inte trassla till odlandet och ställa till med en massa extra arbete. Varje sort har en egen korg som de tycks bli fler för varje år. Korgarna fungerar ypperligt så länge man är noga med att plantera om åtminstone vartannat år. Det är nytillväxten som levererar stora friska blad medan mitten blir mer torr och tråkig. Efter omplantering återplanterar jag en tuva på ca 10x10 cm som ger fräsch nytillväxt och i stort sätt fyller korgen på ett år, lite beroende på sort. Fyra hinkar skördade 2-3 gånger per säsong räcker till en kopp mynta per dag tills det är dags att plocka igen. De övervintrar dessutom som de står i korgarna under hela vintern i zon 4.

Citrontimjan i balkonglåda som planterades tidigt på säsongen. Så här i efterhand tycker jag att det kunde varit snyggt med nåt blommande mellan timjanplantorna, salvia kanske. Lådan har levererat hela säsongen, blommat klippts ner och laddat om så här fint. Nu skördar jag för torkning och sätter sen in lådan i kallväxthus för citrontimjan brukar inte övervintra på friland hos mig. Jag har en liknande balkonglåda att byta med. Dags för lite höstfägring.
Tips: De flesta kryddor gillar sol, kan klara uttorkning om olyckan skulle vara framme och passar ypperligt i kruka och balkonglåda.

Nackdelen med alla byttor skulle väl vara vattningen. Det tar sin lilla tid varje kväll, särskilt om det är en riktigt varm sommar. Man får också tänka på att blanda i långtidsverkande gödsel i form av pellets vid planteringen och gärna gödselvattna dessutom när det gäller tomater och jordgubbar, men faktum är att korgar och hinkar är ett ypperligt sätt att odla på i den lilla trädgården, på en uteplats eller balkong. Man behöver inte heller låsa sig för en möblering utan kan flytta runt som det passar när som helst och sniglarna lämnar oftast grödorna i fred.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring