Krasch, bang!

I samma sekund jag sätter nyckeln i dörren hörs en rejäl smäll. Nånting rasar och landar med en bang. Två sekunder senare möter jag ett lågt svart skinn som liknar Ture katt. En svart skugga som gör en så stor sväng runt mig som det går i köket. Tar sig förbi med skräck och ångest i ögonen. Jag blänger tillbaka.

Öppnar dörren och han rinner ut. Inte ens nån mening att skälla på den stackaren. Han visste att han inte borde varit i fönstret och blev vettskrämd när dörren öppnades. Han satt säkert och drömde, lyssnade på suset i träden, fascinerades av småfåglarna, var i en annan värld precis som jag kan vara ibland. Han vet vad som är rätt och fel och är väldigt känslig för tillsägelser och skäll. Antagligen den mest lättuppfostade katt jag nånsin känt.

Men med katter och särskilt unga kissar, är det ju så att regler bara gäller när matte är närvarande, annars är de tänjbara och glömmer man att stänga dörren till vardagsrummet får man skylla sig själv. Extra lurviga saintpaulior avslöjar att det ibland tänjs lite både här och där.

Skadorna ses över. Min TRÄDTAKLÖK Aeonium arboreum har gått av på mitten och endast ett litet skott sitter kvar. Trots lerkrukan var det ingen stadig planta. Kronan var stor och tung. Toppen och ytterligare några skott hamnar i nya krukor och förpassas till svalare garaget under belysning.

Som tur är tog jag sticklingar i våras. De har stått längst in och högst upp i växthuset, alltså där det är som varmast och vuxit sig nästan lika stora som modersplantan på en säsong. De verkar gilla hur mycket värme som helst och en skvätt vatten nästan dagligen som får rinna igenom den porösa jordblandningen.

Framåt kvällen kommer Ture katt tillbaka igen som om ingenting hänt, allt är som vanligt, jag serverar kvällsmat, det kelas som vanligt, vi småpratar som vanligt eh... ja, det är kanske mest jag som pratar.

 

Strut på!

Vad vore vintern utan amaryllis för att inte tala om julen. Gillar variationen, från stora nästan vulgära, till små som i gengäld ger desto fler blommor. Gillar färgerna, gärna ljusa med stråk av rött, lime, rosa, prickiga eller strimmiga. Anspråkslösa och ganska långblommande. Roliga att leka med. Kan användas som snitt, hängas upp och ner, kan blomma på bar lök liggandes och få spännande former, fina dekorerade i kruka, roliga att fota och kan luras att blomma igen och igen. Vad mer kan man begära...

För fem-sex dagar sen planterade jag mina lökar som fick strutar på sig och sen hamnade på golvvärmen i badrummet. På tre av dem har knoppen redan börjat kika fram och de har blivit befriade från strutarna. Står nu ljust på fönsterbrädan istället.
Nån är gammal och har blommat både en och två gånger tidigare, men av övriga förväntar jag mig absolut blomning i julklapp. Det är ett roligt pyssel att laborera med vatten, värme och svalka för att få till tajmningen. Helt enkelt en del av tjusningen med att driva egna. Eftersom jag gärna väljer alla möjliga färger utom just julrött så passar de in när som helst under vintern.
Ibland planterar jag ut lökarna på våren. Tankspridd som jag är har jag snart glömt bort dem och det har hänt att nån överraskat med att blomma mitt i sommaren och vem gillar inte överraskningar! 

Tips för att lyckas med amaryllislökar

Nu tänker jag mig föloppet från ny lök. Det tar 7-8 veckor för den att blomma. Med en gammal lök blir förloppet lite annorlunda och det kommer jag till i slutet.

Sätt löken i vatten dagen innan plantering så rötterna vaknar till liv. Det är alltså bara rötterna som ska vara i vatten inte själva löken. Särskilda lökglas är inte alls nödvändiga. Det går bra med nästan vilket glas som helst, fast konformiga är lättast att använda. Passar många lökstorlekar.

Välj samtidigt krukor och lägg lerkrukorna i blöt om du använder sådana. Tung och stabil kruka är bra. Då välter den inte så lätt när blommorna kommer. Den ska dessutom vara större än löken. Två fingrar i bredd mellan löken och krukkanten är lagom.

Nästa dag planteras löken med några lecakulor i botten, vanlig planteringsjord och en tredjedel av löken ovan jord.
Vattna igenom. Det brukar kännas på tyngden hur blöt en kruka är.

Ställ krukan med undervärme på fönsterbrädan över varmt element eller på golvvärme. Den vill ha varmt och mörkt för att börja utveckla rötterna så täck med strut. Jag brukar göra mina så enkelt som möjligt. En del av dagstidningen = en strut. Klipp bort överflöd och tejpa ihop.

Efter ca en vecka kan man förvänta sig resultat under struten. När blomknoppen tittar fram är det dags att släppa in ljuset och slänga struten.
Placera ett stöd i krukan. Finns särskilda spiralformade i butik eller gör ett eget av gren från naturen.
Dags att börja vattna igen, men försiktigt och gärna på fatet så den inte blir ranglig.
På gamla lökar är det ofta bara bladen som tittar upp, men då får man pyssla om löken ändå som om den hade blomma och hoppas på bättre lycka nästa säsong. Eventuellt plantera ut till våren och hoppas på sommarblomning. Har det inte hänt nånting på en vecka har löken kanske stått för svalt.

När amaryllisen börjat blomma mår den bäst av att stå lite svalare och inte direkt över elementet. Klarar att stå en bit in i rummet, direkt sol klarar den sämre.

Efter blomningen gäller det att fylla på kraft för nästa säsong. Var rädd om bladen och bind ihop dem om de är spretiga och hängiga. Öka vattningen och vattna uppifrån men inte direkt på löken. Ge näring. Börja med varannan vecka och öka till varje vecka från mitten av april.

Nu kan det också vara dags att flytta ut krukan halvskuggigt och väldränerat i trädgården. Gärna under nån gles buske, men man måste ju fortfarande komma ihåg att vattna och gödsla. Jag brukar gräva ner hela krukan.
Ta in krukan och minska vattningen innan frosten kommer.

I september - oktober, sluta vattna och låt bladen vissna ner. Placera gärna på svalt mörkt ställe och glöm bort den. Svägerskan förvarar med framgång sina under sängen. Framåt vårvintern kan det hända att nya knoppar börjar titta fram. Plocka fram och plantera om. Ta bort gammalt skräp och döda rötter först.

De lökar vi är vana att driva till jul är värmebehandlade, andra är orpreparerade och blommar under vårvintern. När jullöken har blommat en gång återgår den till sin naturliga rytm och räknas som opreparerad. 

Ha det gott

Orange med skruvar

Torgdagarna är höjdpunkter i vår lilla stad och jag stod i ett hav av vårblommor, rött, gult, blått och alla nyanser däremellan. I handen ett torrt brunt gräs. Det skulle kunna ge höjd åt vårkrukan och matcha den nyinkomna vårljungen som jag gärna ville testa, men ett dött gräs...

Det fyllde sin funktion och när ljungen var överblommad fick båda flytta till skogsbrynet med extra vattning hela sommaren för ljungen skulle vara törstig hade jag hört. Ljungen dog, men något förvånad upptäckte jag att det torra gräset KOPPARSTARREN Carex buchanaii vuxit sig dubbelt så stort. Klart att det skulle få komma fram igen och svänga sin stora plym i  höstvindarna...

Även om jag tycker det är jättefint med klatchiga blickfång och lysande färger så blir det oftast dämpade toner hos mig. Blomsterbordet står alldeles vid entrén och gör sig bäst när man ser det på nära håll. Några pumpor kunde ju fått vara med, men de finns på andra ställen i trädgården.

Tittar man närmare på gräset har det stråk av orange, som om det vore slarvigt doppat i färg och bara vissa blad sugit åt sig. Jag gillar det. Kopparstarren har vuxit inte bara på höjden utan även i mina ögon. Nu är ju frågan om det vill övervintra här, för jag känner att vi nog skulle kunna komma överens. Jag tillhandahåller fuktig plats i solen alternativt vattnar som en galning och i gengäld får jag orange strån med glada skruvar i topparna. Känns helt okej.
Hittar dock ingen info på nätet om hur långt upp i zonerna kopparstarren går eller om jag ska täcka eller rent av ta in. Ska i alla fall inte stå kvar bland ljungen hela vintern.

Ha det fint

Runt trädgårdslandet

Köksträdgården, eller trädgårdslandet som vi säger här, är hjärtat och själen i min trädgård. Det är där det händer, där tiden och kärleken läggs och det är där jag trivs bäst.
Ibland tänker jag att om jag var tvungen att skala ner, flytta till nåt mindre, så skulle jag kunna leva med bara trädgårdsland. Där finns alla möjligheter att odla både perenner, ettåringar, barnkammare, grönsaker, kryddor, amplar, urnor, sittplatser, växthus om än ett litet, man kan ha klättrare och spaljéer.
Jag gillar dessutom alla årstider i trädgårdslandet. Min målsättning är att det alltid ska finnas nåt att plocka eller njuta av fast jag odlar i zon 4. Även om jag inte drivit det till sin spets med varmbänkar och potatis till jul så är jag nöjd.
Just nu har jag fin purjo som står hela vintern och grävs upp när jag behöver, en och annan jordgubbe kan man fortfarande hitta liksom fina dillkvistar,  persiljan är frodig och mangoldens stjälkar lyser vackrare än någonsin i höstsolen. Båda är tvååriga. Rucolabusken och den rödbladiga ängssyran växer så det knakar, har mycket smak nu. Myntorna och citronmelissen bjuder fortfarande på en god kopp te och timjanplantan har frösått sig.

Får fundera lite på vad som blommar... självsåda plantor av broksalvia, rosa och lila, liksom ringblommor, en välformad knopp på perenn kronärtskocka, gurkört. Just nu bara blå för de vita stod olämpligt till och blev bortgallrade. Hoppas ni kan se det mesta framför er för jag har inte bilder på allt.

Resan har inte varit lätt. För några år sen kom sniglarna och de väller in från skogen. Elstängsel på sarg blev en av lösningarna. Sen invasion av åkersork. Fångade 103 st levande i bur ett år, men övelämnade själva avlivningen till Mannen som inte är lika blödig som jag. Nu sköter Basil Bus och Ture Svinto sorkdetaljen.

Rådjuren vet också var godsakerna finns och det första som ryker är svartkålen. I år har jag räddat in två plantor till växthuset. Här finns också lite nysatt sallad. Lika roligt och gott som det är med några späda blad på våren, är det nu på hösten när man inte kan frossa som man vill. Behovet av grönt finns ju, men är för min del inte riktigt lika stort nu som varma sommardagar.

             Jordgubbarnas blad bidrar till färgprakten

Här ser man vinbärsbuskarna i förgrunden  och tvärs genom en del av trädgårdslandet på korthållet.

Utanför, i syrenhäcken håller Maja till. Hårt arbetande tonårsmamma som lagt sig till med wet look.

Bukett från rensad rabatt fick tillfälligt regnmätaren som vas.

Fin vecka önskar jag er

Runt fulbulan

Några av er kanske kommer ihåg att det blev ett litet hus över den gröna fula bulan i gräsmattan, alltså locket till reningsverket. Sen blev det en lund bakom och en plantering framför.
Något hundratal perenner planterades, resten fyllde jag ut med sommarblommor. Så småningom kommer perennerna att ta allt mer utrymme. Rabatten är uppbyggd med ordentlig dränering i botten gödsellager i mitten och sandlager överst. Meningen är att det ska bli en god lökbädd främst för olika allium, men det blir nästa säsong.

Så här såg det ut i juli. I bakgrunden en pärlrönn och ilex. Sockerärtor i torn.

Nu är sommarblommorna borta och det ser rätt tomt ut, men jag gillar att ha utrymme att växa i. Under det lilla huset finns reningsverket nedgrävt med den gröna fulbulan som lock. Här och här kan du läsa mer om det. Höstens projekt är att gräva ner en stengång och ansluta rabatten till slänten mot kohagen och ett gavelområdet mot garaget. Om vi orkar...

 Kantnepeta, olika sorters timjan och vit klätt har bildat en ojämn kant mot parkeringen precis som jag tänkt mig. Det ska se ut som om naturen vandrar in.

Törnrosas kjortel i tornen kommer att bytas ut mot klematis som står krukade och väntar på sin tur. Stor ormrot kommer att fylla ut mot höger och bilda mjuk övergång mot kohagen bredvid.

Två styck ilex med röda bär inköptes på torget innan jul i fjol för 40 kr/st. Det är ungefär vad en ilexgren kostar som "snittblomma". Busken hade fem fina grenar så tanken var att klippa det jag behövde. Den ena plantan rörde jag inte alls. Båda övervintrade i garaget med lätt vattning och planterades ut så småningom. Fina höstfärger blev extra bonus.

Fröstänglarna efter de vita perenna fingerborgsblommorna är inte lika höga som de vilda släktingarnas och jag hoppas de kommer att stå som ett minnesmärke hela vintern. Frösådda i våras.

På andra sidan fulbulan en rabatt med mjukt vita solhattar och  Penstemon 'Carillo Red', också frösådda i våras.

Penstemonsläktet är helt klart en favorit bland perenner. Blommar hela sommaren, finns i alla upptänkliga färger och står även bra som snitt.
Finns oftast inte i plantskolorna och fröer kan också vara knepiga att hitta. Dessa köpte jag dock hos Impecta.

Nysatta Kanadarosen 'Morden Centennial' kommer fint för andra gången i år.

Stäppsalvian borde kanske klippas ner men jag gillar de överblommade stänglarna.

På bänken med utsikt över Fulbulans rabatt har de gula lönnlövsrosorna gått över i brunt. I Allt om trädgårds FIXA höst kan du läsa hur man gör dom. Det rostpatinerade betongfatet som jag gjöt till en inspirationsdukning, verkar dock både vara vattentätt och hålla färgen.

Allt gott